Carina Ari Medaljör 2013
Carina Ari Medaljen, för främjande av svensk danskonst, tilldelas 2013 JOHAN INGER – en internationellt betydelsefull och efterfrågad koreograf; en stor exponent för svensk dans i världen.
Johan Inger, Foto: Urban Jörén (Ladda ner som pressbild)
Johan Inger var en förnämlig dansare på Kungliga Operan, innan han engagerades vid Nederlands Dans Theater. Han har skapat en rad verk för den holländska ensemblen – där han numer är huskoreograf – och för Cullbergbaletten, vars chef han var 2003-2008. Han är en reflekterande och humoristisk rörelsediktare, som skildrar livets alla skiften med värme och svärta. Han har gästat Göteborg med "Falter" och våren 2013 iscensatt "I New Then" för Kungliga Baletten. Johan Inger har en speciell förmåga att nå ut över rampen och öppna för en dialog med publiken
För Medaljstiftelsen:
Gunilla Jensen
Ana Laguna
Ellen Rasch
Johan Inger befinner sig i Dresden när jag ringer upp och gratulerar till att han är utsedd till 2013 års Carina Ari-medaljör.
Johan Inger har fått många priser för sina koreografier. Det är han förstås stolt över. Men han blir särskilt stolt, rörd och glad över att tilldelas Carina Ari-medaljen. "Det är ju en bekräftelse på att man ändå har åstadkommit något", säger den internationellt efterfrågade koreografen blygsamt. I stora drag känner han till Svenska Balettens stjärndansare och koreograf och hennes färgstarka levnadshistoria. I unga år fick han mottaga Carina Ari-Stipendiet.
"Det var en fantastisk upplevelse att som 16-åring få komma till Paris och bo i hennes lägenhet, ta klasser, knyta kontakter, möta en annan kultur – det betydde enormt mycket för min utveckling både som dansare och människa."
Att unga dansare varje år tack vare Carina Ari får chansen till en sådan utveckling är något han känner stor respekt och tacksamhet för.
"Det gör skillnad, helt enkelt."
Jag påminner honom om att han faktiskt har gestaltat Svenska Balettens legendariske dansare och koreograf Jean Börlin. Inte på scenen, men i Anders Wahlgrens film Den döende dandyn, som gjordes för Sveriges Television 1989. Då levde ännu Tora Dardel och hon berättade minnen och historier som inspirerade de medverkande. Det var spännande att få en inblick i 1920-talets konstnärsliv i det brusande Paris.
För Dresden Semperoper Ballett sätter Johan Inger upp sitt prisbelönta dansverk "Walking Mad", med premiär i oktober. I ivern under arbetet har han råkat skada ett knä och tycker det känns förargligt.
"Man är väl gammal, "skojar han. Men snarare är Johan Inger gammal i gamet. Han medverkade i Kungliga Balettens "Svansjön" redan vid 11 års ålder och blev anställd 1985. Efter fem framgångsrika år som dansare vid Stockholms-Operan, värvades han till Nederlands Dans Theater (NDT) – lockad av ingen mindre än Jiri Kylian. Det var också Kylian som sporrade Johan Inger att börja koreografera. Genombrottet kom 1995 med "Mellantid" och sedan dess har det kommit många, många nya dansverk från den produktive Johan Inger.
Fem år som konstnärlig ledare för svenska Cullbergbaletten gav honom nya värdefulla erfarenheter – men han trivs bäst med att skapa rörelser i repetitionsalen. Chefskapet tog för mycket tid från skapandet. Nu är Johan Inger tillbaka på NDT som huskoreograf. Han gör ett nytt verk om året för ensemblen, som han vid det här laget känner väl. "Det är en stor förmån och trygghet att ha tillgång till ett eget kompani. Det innebär kontinuitet och man känner sina dansare."
Carina Ari bosatte sig i Argentina, lång borta från Sverige. Johan Inger bor i Sevilla, är gift med en spansk dansös som en tid dansade i Cullbergbaletten. Paret har två barn, 10 och 4 år gamla, och Johan vill ogärna vara borta från familjen alltför långa perioder. Samtidigt är det ju så, att det ingår i yrket att vara på resande fot. "Allt en koreograf egentligen behöver är närhet till en flygplats", säger han lite skämtsamt.
2011 gästade han GöteborgsOperans Balett för att iscensätta "Falter". Det kändes lustfyllt att arbeta i Sverige igen och i februari i år blev han oväntat kallad till sitt fadershus vid Gustav Adolfs Torg. Kungliga Balettens chef Johannes Öhman hade planerat ett tvådelat vårprogram med titeln "Time Themes". Emanuel Gat var den ene. Marco Goecke som skulle ha gjort programmets andra stycke, blev sjuk. Johannes Öhman bad Johan Inger att "hoppa in" och NDT gick med på att släppa rättigheterna till Ingers uppskattade balett med den lekfulla titeln "I New Then".
– Det var nog tur att jag halkade in på ett bananskal, säger Johan. Jag hann inte tänka efter och oroa mig så mycket, vilket var bra.
Att vara tillbaka i Operahuset, där han kan varenda skrymsle och vrå, var en riktig "trip down Memory Lane". Han trivdes med ensemblen och återseendet med gamla kollegor.
Och "I New Then" gick hem, med sin lekfulla humor och musiken av Van Morrisson. Det handlar om att vara ung – att vilja vara cool men också vara osäker på sig själv. Verket är skapat för NDTs Juniorkompani och en nostalgisk tillbakablick på ungdomens energi och livslust. I typisk Inger-stil en lite filosofisk betraktelse över det dubbla rollspelets regler i ungdomen. "Se mig – och ta mig för den jag är" – en insikt att ta till sig, en inställning som kräver mod och mognad.
Johan Inger har haft en lång period med låtar av artister som Talking Heads, Tom Waits, Van Morrison. Han förklarar att han ofta arbetar så, stycke för stycke, undersöker, fördjupar mig. Det kan gälla en tematik, scenografi, rummet, musiken – det är en process som kan pågå några år.
Men för det helt nya verk som ska ha premiär i Basel i september, har han andra planer. Det är dags att växla in på ett nytt spår. "Nu söker jag mig åt ett annat håll, något mer skört, enkelt..."
Kommer han tillbaka till Sverige för nya koreografiska uppdrag? Johan Inger glider lite på frågan, mumlar något om pågående diskussioner. Han har just fått sitt förordnade på NDT förlängt i ytterligare tre år och det är han väldigt tacksam för. "Det är viktigt med en återkommande bas, annars blir det för fladdrigt. Det är befriande att med jämna mellanrum kunna återvända till en ensemble som man är samspelt med; som vet hur jag arbetar och hur jag uttrycker mig."
Men annars är hans nästa stora projekt faktiskt av en helt annan art. Ett "gratisprojekt" för arbetslösa spanska dansare. "Vi får låna en teaterlokal för att kunna arbeta fritt. De får möjligheten att dansa och jag får möjligheten att pröva tankar och koreografier på dem – det är ett ömsesidigt utbyte och även om ingen får betalt så är det något konkret att syssla med i arbetslöshetens Spanien."
Men dessförinnan, den 23 maj, befinner sig Johan Inger i guldfoajén på Kungliga Operan i Stockholm, för att mottaga Carina Ari-medaljen ur Prinsessan Christinas hand. Det är en händelse som han ser fram emot.
GUNILLA JENSEN
Johan Inger, Foto: Urban Jörén (Ladda ner som pressbild)
Johan Inger var en förnämlig dansare på Kungliga Operan, innan han engagerades vid Nederlands Dans Theater. Han har skapat en rad verk för den holländska ensemblen – där han numer är huskoreograf – och för Cullbergbaletten, vars chef han var 2003-2008. Han är en reflekterande och humoristisk rörelsediktare, som skildrar livets alla skiften med värme och svärta. Han har gästat Göteborg med "Falter" och våren 2013 iscensatt "I New Then" för Kungliga Baletten. Johan Inger har en speciell förmåga att nå ut över rampen och öppna för en dialog med publiken
För Medaljstiftelsen:
Gunilla Jensen
Ana Laguna
Ellen Rasch
Ett samtal med årets Carina Ari medaljör
Johan Inger befinner sig i Dresden när jag ringer upp och gratulerar till att han är utsedd till 2013 års Carina Ari-medaljör.
Johan Inger har fått många priser för sina koreografier. Det är han förstås stolt över. Men han blir särskilt stolt, rörd och glad över att tilldelas Carina Ari-medaljen. "Det är ju en bekräftelse på att man ändå har åstadkommit något", säger den internationellt efterfrågade koreografen blygsamt. I stora drag känner han till Svenska Balettens stjärndansare och koreograf och hennes färgstarka levnadshistoria. I unga år fick han mottaga Carina Ari-Stipendiet.
"Det var en fantastisk upplevelse att som 16-åring få komma till Paris och bo i hennes lägenhet, ta klasser, knyta kontakter, möta en annan kultur – det betydde enormt mycket för min utveckling både som dansare och människa."
Att unga dansare varje år tack vare Carina Ari får chansen till en sådan utveckling är något han känner stor respekt och tacksamhet för.
"Det gör skillnad, helt enkelt."
Jag påminner honom om att han faktiskt har gestaltat Svenska Balettens legendariske dansare och koreograf Jean Börlin. Inte på scenen, men i Anders Wahlgrens film Den döende dandyn, som gjordes för Sveriges Television 1989. Då levde ännu Tora Dardel och hon berättade minnen och historier som inspirerade de medverkande. Det var spännande att få en inblick i 1920-talets konstnärsliv i det brusande Paris.
För Dresden Semperoper Ballett sätter Johan Inger upp sitt prisbelönta dansverk "Walking Mad", med premiär i oktober. I ivern under arbetet har han råkat skada ett knä och tycker det känns förargligt.
"Man är väl gammal, "skojar han. Men snarare är Johan Inger gammal i gamet. Han medverkade i Kungliga Balettens "Svansjön" redan vid 11 års ålder och blev anställd 1985. Efter fem framgångsrika år som dansare vid Stockholms-Operan, värvades han till Nederlands Dans Theater (NDT) – lockad av ingen mindre än Jiri Kylian. Det var också Kylian som sporrade Johan Inger att börja koreografera. Genombrottet kom 1995 med "Mellantid" och sedan dess har det kommit många, många nya dansverk från den produktive Johan Inger.
Fem år som konstnärlig ledare för svenska Cullbergbaletten gav honom nya värdefulla erfarenheter – men han trivs bäst med att skapa rörelser i repetitionsalen. Chefskapet tog för mycket tid från skapandet. Nu är Johan Inger tillbaka på NDT som huskoreograf. Han gör ett nytt verk om året för ensemblen, som han vid det här laget känner väl. "Det är en stor förmån och trygghet att ha tillgång till ett eget kompani. Det innebär kontinuitet och man känner sina dansare."
Carina Ari bosatte sig i Argentina, lång borta från Sverige. Johan Inger bor i Sevilla, är gift med en spansk dansös som en tid dansade i Cullbergbaletten. Paret har två barn, 10 och 4 år gamla, och Johan vill ogärna vara borta från familjen alltför långa perioder. Samtidigt är det ju så, att det ingår i yrket att vara på resande fot. "Allt en koreograf egentligen behöver är närhet till en flygplats", säger han lite skämtsamt.
2011 gästade han GöteborgsOperans Balett för att iscensätta "Falter". Det kändes lustfyllt att arbeta i Sverige igen och i februari i år blev han oväntat kallad till sitt fadershus vid Gustav Adolfs Torg. Kungliga Balettens chef Johannes Öhman hade planerat ett tvådelat vårprogram med titeln "Time Themes". Emanuel Gat var den ene. Marco Goecke som skulle ha gjort programmets andra stycke, blev sjuk. Johannes Öhman bad Johan Inger att "hoppa in" och NDT gick med på att släppa rättigheterna till Ingers uppskattade balett med den lekfulla titeln "I New Then".
– Det var nog tur att jag halkade in på ett bananskal, säger Johan. Jag hann inte tänka efter och oroa mig så mycket, vilket var bra.
Att vara tillbaka i Operahuset, där han kan varenda skrymsle och vrå, var en riktig "trip down Memory Lane". Han trivdes med ensemblen och återseendet med gamla kollegor.
Och "I New Then" gick hem, med sin lekfulla humor och musiken av Van Morrisson. Det handlar om att vara ung – att vilja vara cool men också vara osäker på sig själv. Verket är skapat för NDTs Juniorkompani och en nostalgisk tillbakablick på ungdomens energi och livslust. I typisk Inger-stil en lite filosofisk betraktelse över det dubbla rollspelets regler i ungdomen. "Se mig – och ta mig för den jag är" – en insikt att ta till sig, en inställning som kräver mod och mognad.
Johan Inger har haft en lång period med låtar av artister som Talking Heads, Tom Waits, Van Morrison. Han förklarar att han ofta arbetar så, stycke för stycke, undersöker, fördjupar mig. Det kan gälla en tematik, scenografi, rummet, musiken – det är en process som kan pågå några år.
Men för det helt nya verk som ska ha premiär i Basel i september, har han andra planer. Det är dags att växla in på ett nytt spår. "Nu söker jag mig åt ett annat håll, något mer skört, enkelt..."
Kommer han tillbaka till Sverige för nya koreografiska uppdrag? Johan Inger glider lite på frågan, mumlar något om pågående diskussioner. Han har just fått sitt förordnade på NDT förlängt i ytterligare tre år och det är han väldigt tacksam för. "Det är viktigt med en återkommande bas, annars blir det för fladdrigt. Det är befriande att med jämna mellanrum kunna återvända till en ensemble som man är samspelt med; som vet hur jag arbetar och hur jag uttrycker mig."
Men annars är hans nästa stora projekt faktiskt av en helt annan art. Ett "gratisprojekt" för arbetslösa spanska dansare. "Vi får låna en teaterlokal för att kunna arbeta fritt. De får möjligheten att dansa och jag får möjligheten att pröva tankar och koreografier på dem – det är ett ömsesidigt utbyte och även om ingen får betalt så är det något konkret att syssla med i arbetslöshetens Spanien."
Men dessförinnan, den 23 maj, befinner sig Johan Inger i guldfoajén på Kungliga Operan i Stockholm, för att mottaga Carina Ari-medaljen ur Prinsessan Christinas hand. Det är en händelse som han ser fram emot.
GUNILLA JENSEN
På Svenska
In English